Min käre lillebror spelar i ett band. Jag tror i alla fall man kan kalla dem de? De kallar sig i alla fall Sirqus Alfon och i lördags va de på KarateKlubben ( som jag är med och arrangerar, självhajp... fett ). Vilket förbannat ös de var. Jag trodde taket skulle flyga av. Grymt. Tack till lillebror för att gjorde det till den bästa Karateklubben sen Joey Fever toastade in sommaren i Juni. Vår lilla efterskiva på kontoret där jag dömde ut gamla chefer som psykopater och riksidioter var mindre glamorös.... Men tills vidare... GOD JUL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar