
30 apr. 2009
It´s BOOMBAP time!

29 apr. 2009
SVERIGE + HIPSTERRAP = SANT!
Nu har inte hipsterrappen slagit igenom helt och hållet i Sverige. Bland rapparna då menar jag. De närmsta man kommer är typ Mofeta & Jerre, Afasi & Filthy och kanske Snook i viss mån. Vi har grymt mycket hipsters dock. Kolla på mode och andra "trender" så hittar man 2000-talets mest utskällda men ändå vanliga typ av människor överallt. Jag tänker ICKE gå in på mer hipsterbashing eller förklara vad som är definitionen av en sådan. Dels pga att det bashas rätt friskt mot de stackarna som det är och att definiera en hipster är som att vara nykter en lördagkväll. Överjävligt svårt och i efterhand otillfredställande. Min reporter på insidan har dock gjort ett försök. Klicka HÄR för mer info.I alla fall så kan man väl säga att Robyns & Snoops Sexual seduction var en inkörsport och Kanyes inmanövrering på Peter, Bjorn and Johns Young folks kan man säga var spiken i kistan. Sen dess har Sverige haft en liten hipsterraphype som manifesterats i bland annat Drake & Mikey Factz cover/duett med Lykke Li på hennes låt Little bit ( intressant dock att Lykke fått en featuring titel ). I alla fall så har det kommit ännu ett exempel. Denna gång med den färgglada frontmannen för svensk hipsterrap Adam T.
Nu funkar inte min mediaspelarcrap så de får bli en länk så länge.
Klicka HÄR sålänge för att lyssna.. Trött man blir.
Apropå ingenting finns det en bra summering för hipstern att se under!
28 apr. 2009
The STHLM syndrome!
Fick tips om detta inslag i lördags i vimmlet. Han glömma bort den och ramlade in i den nu i lite slösurfande. Innerst inne önskar man ju att det är ett seriöst inslag, men tyvär finns det Amerikaner med både humor och självdistans. Baconnaise.... Gotta love the U.s of a!!
The Daily Show With Jon Stewart | M - Th 11p / 10c | |||
The Stockholm Syndrome | ||||
thedailyshow.com | ||||
|
The Daily Show With Jon Stewart | M - Th 11p / 10c | |||
The Stockholm Syndrome Pt. 2 | ||||
thedailyshow.com | ||||
|
26 apr. 2009
Hemma igen!
Hemma igen och seg som fan efter jetlag och avrivning av DAS BOOT VOL.6 igår. Onödigt att skriva mer om LA, tre reseinlägg är mer än tillräckligt. Orkar den långa frånvaron till trots inte skriva så mycket just nu utan jag fuskar och länkar till ett annat intressant/roligt/skrämmande blogginlägg som inte bara påverkar oss alla utan också kan leda till grava psykologiska trauman för en massa stackars tonåringar som helt enkelt inte förstår bättre. Slänger därför iväg detta digitala WTF till er alla som ett varningens finger till alla där ute om vad som kan hända om vi inte ser till att uppfostra ungdomen bättre. Kolla in den i övrigt väldigt brillianta portalen FOLKVETT och i synnerhet den HÄR artikeln. Gud bevare oss alla...

19 apr. 2009
Land of the lost PT. III.

I fredags tog det överjävligt lång tid att styra upp biljetter, pass och skit så vi var rätt sega men hann ändå kolla in Leonard Cohen en stund, Morissey från baren, sista halvan av Patton & Rahzel och en överraskande lång & bra Paul McCartney. Massa mer grejer att se men det fanns helt enkelt inte tid. Man rör sig mellan scener i princip hela tiden. På lördagen gjorde vi som det sig borde och hängde vid hotellpoolen hela den stekheta dagen ( sa jag att vi är ute i öknen ) med en laddning drinkar. Vi hann senare efter lite biljettkomplikationer se olika mycket av Thievery Corporation, M.I.A, Turbonegro, The Chemical brothers ( Djset ), The Killers & Atmosphere.
Hippies, långa avstånd & köer till trots så har man de ganska bra. Ikväll laddar jag upp för att se de jag sett fram emot mest denna helg: CLIPSE, PUBLIC ENEMY & RONI SIZE!
18 apr. 2009
Land of the lost PT. II.
Vi kör en snabb genomgång eftersom jag sitter på vårt My name is Earl hotell mitt i öknen en stund från Coachella festivalen och dricker en drink. Onsdag tog vi en lååång promenad runt i centrala Hollywood och spanade läget i stan. Vi smet vidare efter en skön poolsession på hotellet till en bar som hette The Well och träffade lite kompisar till kompisar och hängde lite. Några rundor senare var vi inte riktigt nöjda och frågade vakten vart man kunde ta vägen. Svaret blev att vi skulle ta en taxi till Thai Angel som var ett:
- Afterhour place of sorts.
Det kryptiska svaret till trots tog vi oss dit och hamnade på en vad man kan beskriva som en svartklubb på en Thai restaurang i någon förort i Sthlm. De blev starka drinkar, obeskrivligt många knarkerbjudanden och transvestit dans. Tveksamt kan man beskriva det som. Torsdag mådde vi ehm som vi förtjänade. Fixade hyrbil och drog till Venice och hängde vid stranden. Tveksamma soppor, druvpendlande crazypersons och varmkorv med syntetisk senap. Vi tog oss till en hemlig spelning med My bloody valentine på kvällen men efter en bira accepterade jag nederlag så vi bladade hemåt. Åt lyxsushi på Katana på Sunset och var otrevliga mot folk eftersom vi var alldeles för bakis för att konversera. Klart slut!
- Afterhour place of sorts.
Det kryptiska svaret till trots tog vi oss dit och hamnade på en vad man kan beskriva som en svartklubb på en Thai restaurang i någon förort i Sthlm. De blev starka drinkar, obeskrivligt många knarkerbjudanden och transvestit dans. Tveksamt kan man beskriva det som. Torsdag mådde vi ehm som vi förtjänade. Fixade hyrbil och drog till Venice och hängde vid stranden. Tveksamma soppor, druvpendlande crazypersons och varmkorv med syntetisk senap. Vi tog oss till en hemlig spelning med My bloody valentine på kvällen men efter en bira accepterade jag nederlag så vi bladade hemåt. Åt lyxsushi på Katana på Sunset och var otrevliga mot folk eftersom vi var alldeles för bakis för att konversera. Klart slut!
Land of the lost PT. I.
Dålig koll och uppdatering kan man lugnt säga. Jag har varit i Cali i fem dagar nu och är lite mer än hälften inne i vistelsen. Det blir ett reseinlägg som plåster på såren för min dåliga aktivitet.
Vi startade på kungsängen tidigt tisdagmorgon ( Svennetid ) och flög till München där vi bytte vidare mot Chicago. Det kändes som att det gick smidigt med hjälp av sömn, bok & film. Flyget från Chi-town till LA var en mardröm. Trångt, sömnlöst, långt och allmänt träligt men efter 20 restimmar så börjar nog de mesta kännas segt. Jag hamnade bredvid en Irakveteran som precis var på väg hem efterhans andra vända efter 6 månaders "debriefing" på vägen hem.
- Vi måste göra det för att vi inte ska bli knäppa efter vistelsen i Irak. Sa han.
- Funkar det. Frågade jag, halvt skämtsamt.
- Not really! Sa han på dödligt allvar.
Inte läge att dra igång en diskussion angående U.s.a´s legitimitet att invadera Irak tänkte jag och valde annat att småprata om.
Vi kom fram till LAX på kvällskvisten ( LAtid ) och blev skönt nog hämtade av en kompis som bor på plats. En av mina resekamrater hade bokat in oss på The Grafton på The Sunset strip i West Hollywood så vi befann oss omedelbart på klassisk mark. Efter att ha installerat oss på rummet promenerade vi till Baren The Rainbow vilket det homovänliga namnet till trots är legendarisk mark för gamla 80-talsrockare. Vi firade med ett par rejäla jack & cola och spanade slappa människor innan vi drog oss hemåt och skippade rock n roll karaoken. För den här gången. Skriver mer sen.
Ett par minuter in så sitter grabbarna och krökar på The Rainbow. Inte lika Rock n roll nu när man knappt får röka på uteserveringar i stan. Fuckers...
Vi startade på kungsängen tidigt tisdagmorgon ( Svennetid ) och flög till München där vi bytte vidare mot Chicago. Det kändes som att det gick smidigt med hjälp av sömn, bok & film. Flyget från Chi-town till LA var en mardröm. Trångt, sömnlöst, långt och allmänt träligt men efter 20 restimmar så börjar nog de mesta kännas segt. Jag hamnade bredvid en Irakveteran som precis var på väg hem efterhans andra vända efter 6 månaders "debriefing" på vägen hem.
- Vi måste göra det för att vi inte ska bli knäppa efter vistelsen i Irak. Sa han.
- Funkar det. Frågade jag, halvt skämtsamt.
- Not really! Sa han på dödligt allvar.
Inte läge att dra igång en diskussion angående U.s.a´s legitimitet att invadera Irak tänkte jag och valde annat att småprata om.
Vi kom fram till LAX på kvällskvisten ( LAtid ) och blev skönt nog hämtade av en kompis som bor på plats. En av mina resekamrater hade bokat in oss på The Grafton på The Sunset strip i West Hollywood så vi befann oss omedelbart på klassisk mark. Efter att ha installerat oss på rummet promenerade vi till Baren The Rainbow vilket det homovänliga namnet till trots är legendarisk mark för gamla 80-talsrockare. Vi firade med ett par rejäla jack & cola och spanade slappa människor innan vi drog oss hemåt och skippade rock n roll karaoken. För den här gången. Skriver mer sen.
Ett par minuter in så sitter grabbarna och krökar på The Rainbow. Inte lika Rock n roll nu när man knappt får röka på uteserveringar i stan. Fuckers...
Etiketter:
los angeles,
sunset strip,
the rainbow
9 apr. 2009
"SVART PÅSK"


Etiketter:
carl-johan,
Dekadans,
klubb,
original boombap,
sidebar,
spelning
7 apr. 2009
Fett nays!

6 apr. 2009
Gäng!
Ny dokumentär serie på gång. Eller ny och ny. De finns redan flera säsonger men nu har den kommit till Discovery Sverige. ROSS KEMP: ON GANGS är precis vad som det låter. Skådespelaren åker runt och kollar in gäng runt om i världen. Det är mycket "jag förstod inte att det var så illa" -snack och han skyr inte att verka lite för vapenfixerad och tycker innerst inne att det är väldigt koolt med gäng. Jag har bara hunnit se lite från Rio de Janeiro och Kingston än så länge men visst är det fascinerande. Vardagsvåld i din teve.
Daily motion sitter på ett gäng avsnitt upphugget i delar. Kolla HÄR!
En annan grej är att Mr Kemp är sjukt likt en annan skådis. Faktum är att jag trodde det var han ända tills jag hörde dialekten och blev misstänksam. Jag trodde först det var Michael Chiklis från The Shield & The Fantastic Four!


Lika som bär!!
Daily motion sitter på ett gäng avsnitt upphugget i delar. Kolla HÄR!
En annan grej är att Mr Kemp är sjukt likt en annan skådis. Faktum är att jag trodde det var han ända tills jag hörde dialekten och blev misstänksam. Jag trodde först det var Michael Chiklis från The Shield & The Fantastic Four!


Lika som bär!!
3 apr. 2009
Helg damnit!
Jo va fan nu e re fredag eftermiddag och solen skiner. Jag sitter hemma och vårdar sjukt barn och flickvän. Ingen afterwork för mig. De var inte tanken heller. Ska bli sjukt lugnt denna helg faktiskt. Man lär sig att uppskatta lediga helger tillslut. Måste skriva på uppsatsdjävulen och ta igen lite träning också. Men i alla fall har Project: Snarskank återupplivats! Inte bara i form av länkning till denna blogg som fungerar som nätbaserat substitut så länge utan också i form av ett nytt barhäng med det pompösa namnet ORIGINAL BOOMBAP! De blir mycke hiphop classics inblandat med en och annan
diverse stänkare. Bästa skärtorsdagen ever. Hooka upp med SNARSKANK på Fejjan vettja!
diverse stänkare. Bästa skärtorsdagen ever. Hooka upp med SNARSKANK på Fejjan vettja!

2 apr. 2009
Larger than life!

Scen: " Stefan sitter i ett överdådigt nedsläckt penthouse med panoramafönster och en grandios utsikt över centrala London,iförd endast yfront kalsonger med en solbränd kropp fyllt av små missplacerade tatueringar och med en bastant hydda. Klart överviktig men också markant muskulös över axlarna. Med ansiktet i händerna, hukad i en uppenbarligen svindyr fotölj i designstil i vitt skin, bredvid ett lika kitchigt men uppenbart svindyrt, designat glasbord där en halvdrycken flaska "Stoli" står utan glas, och ett par slarvigt upphackade linor kola skymtar på bordet.
Kameran sveper långsamt över rummet utan att släppa Stefan ur bild.
- De jävlarna. De jävlarna tog allt ifrån mig!
Säger Stefan med en ångestfylld vrede.
Klipp."
Min Stefan är en hårdbarkad brottsling med illusioner att han gör rätt likt Tony Soprano. Snälla ögon och med en fånig barnslighet skojar han gärna och de flesta gillar honom och tycker att han är en trevlig kille. Innan de sett hans andra sida. Den våldsamt målinriktade affärsmannen. Alltid ute efter klippet, alltid ute efter pengarna oavsett vem som står i vägen. Här ser vi en man som spottar i ansiktet på Svennelivet. Här ser vi en som skulle säga samma sak som Ray Liotta gör i slutet av Goodfellas. Att leva livet som en "Schmuck" finns inte på världskartan. Han har vunnit mitt hjärta kära Stefan. Vålds- och brottsglorifiering till trots.
Bara att han krashar en stulen 8 miljoners Ferrari i Cali 2006 och hamnar i finkan i nästan tre år. Sen är han tydligen tillbaka i Sverige och ska nu åtalas för en rad brott återigen.


Steffe! Snälla snälla skriv dina memoarer.
Läs fantastiska historier om Sveriges mesta brottsling HÄR! & HÄR! & HÄR!
1 apr. 2009
Temadag hiphop PT V: Avrundning!
Då stänger vi boken på Temadag hiphop för den här gången. Imorgon fortsätter vi med något nytt, något gammalt och något lånat. Jag lämnar er med en relativt ny ( IT tid ni vet ) mix av J.period med ingen annan än ABSTRACT aka Q-TIP i fokus. Får en hiphop gubbe att mysa till ordentligt i mjukbrallorna. Massa fett nytt och gammalt, hört och ohört. Roligt att få höra hur kass han är på hebreiska samt var mästerverket award tour fått sin inspiration.
Hela mixen går att ladda ner HÄR! helt gratis! Vilket inte är fyskam i de mörka IPRED dagarna!

Temadag hiphop PT IIII: Craptastic!

Man kan ju inte säga ngt definitivt men om Big Daddy Kane ändå dyker upp den 17 april så är de ju där man vill vara helst ändå! Lägga ut miljoners, miljoners på öl och boppa med till diverse hiphop. Akkuratt!

Temadag hiphop PT III: Nytt blod!
Första versionen av den mytomspunna organisationen Canslit har jag i samråd med andra hiphop-gubbar kommit fram till att den startades 1994. Det var från starten ett kommundrivet projekt på initiativ av några av stadens hiphopaktivister och representanter ( mer en representant vid närmare åtanke, men jag är osäker på alla fakta ) från kommunen. Eftersom i princip alla målare, dansare, rappare, dj´s och andra hiphoprelaterade ungdomar i staden kände varandra slutade ( den mycket lyckade ) antigraffiti åtgärden som en skön fritidsgård där vi bara var en massa polare. Jag minns en rad gamla jams, samplingskurser, breakträningar, fester, konserter och andra hyss. Canslit ändrade form & lokal ett antal gånger genom de följande åren och har fostrat en stor rad talang på olika sätt som en del har figurerat här på bloggen på olika sätt. Det känns som har Canslit och Norrköpings hiphop scen i slutet av 90-talet förtjänar en egen/egna post. Anledningen att jag tog upp Canslit, är att det på ett sätt tjänar som starten på den "gyllene eran" inom svensk hiphop i Sverige, är att nu finns en sida som heter NKPG HIPHOP som vill åteuppta Norrköpings storhet inom Svensk hiphop! Här är lite av deras ambition:
"Allt som detta går ut på är att hålla Norrköpings grymma hiphopscen vid liv
och hjälpa den upp. Har vi en gång varit som Petter sa - Sveriges hiphop Mecka
kan vi va det igen! Men det är upp till alla er som bor i våran vacka stad att
hjälpa varandra upp. Keep the shit alive!"
Citatet från Petter handlar i allra högsta grad i de saker som Canslit och de som var involverade skapade. De finns så många saker jag kommer på så det måste bli minst ett eget inlägg!
Det är inget fel på ambition och absolut inget fel på att lyfta upp kultur de ska gudarna veta.
Hoppas bara grabbarna lyckas. Nästa projekt på agendan är ett "Hiphop Jam" på Kulturkammaren. Jag tröttnade tidigt på fritidsgårdsjamen av flera orsaker. De var ofta sjukt dåligt arrangerade. Mycket pågrund av att det inte fanns någon erfarenhet både från arrangörer och artister. Ingen visste hur det gick till så därför gick alla bara runt och väntade på att något skulle hända. Inte minst publiken. Sen fanns det självklart oseriösa arrangörer och artister som ännu mer pajade lusten att dyka upp på Jams. Men allt var långt ifrån dåligt. De mer eller mindre legendariska Jamsen "Battle of the Baddest I & II" i Norrköping, Avalanche Jamsen i Umeå, Lucia Jamet ( kommer inte ihåg namnet ) i Sthlm 98 är några exempel från långt gågna tider. Poängen är att jag hoppas att de kommande jamsen på Kammaren gör ordet Jam rättvisa, så de hiphop törstiga "kidsen" får valuta för sina slantar. Jag är nog för gammal och bitter för att bli impad hur man än gör.
Nu blev det så mycket memory lane så jag svamlar. Jag måste börja samla ihop material om mitt Canslit/Norrköpings golden era artikel på momangen! Tills dess!
Min kompanjon Jonte Ninja ska ju vända skivor så jag får väl veta hur det blev hursom...
"Allt som detta går ut på är att hålla Norrköpings grymma hiphopscen vid liv
och hjälpa den upp. Har vi en gång varit som Petter sa - Sveriges hiphop Mecka
kan vi va det igen! Men det är upp till alla er som bor i våran vacka stad att
hjälpa varandra upp. Keep the shit alive!"
Citatet från Petter handlar i allra högsta grad i de saker som Canslit och de som var involverade skapade. De finns så många saker jag kommer på så det måste bli minst ett eget inlägg!
Det är inget fel på ambition och absolut inget fel på att lyfta upp kultur de ska gudarna veta.
Hoppas bara grabbarna lyckas. Nästa projekt på agendan är ett "Hiphop Jam" på Kulturkammaren. Jag tröttnade tidigt på fritidsgårdsjamen av flera orsaker. De var ofta sjukt dåligt arrangerade. Mycket pågrund av att det inte fanns någon erfarenhet både från arrangörer och artister. Ingen visste hur det gick till så därför gick alla bara runt och väntade på att något skulle hända. Inte minst publiken. Sen fanns det självklart oseriösa arrangörer och artister som ännu mer pajade lusten att dyka upp på Jams. Men allt var långt ifrån dåligt. De mer eller mindre legendariska Jamsen "Battle of the Baddest I & II" i Norrköping, Avalanche Jamsen i Umeå, Lucia Jamet ( kommer inte ihåg namnet ) i Sthlm 98 är några exempel från långt gågna tider. Poängen är att jag hoppas att de kommande jamsen på Kammaren gör ordet Jam rättvisa, så de hiphop törstiga "kidsen" får valuta för sina slantar. Jag är nog för gammal och bitter för att bli impad hur man än gör.
Nu blev det så mycket memory lane så jag svamlar. Jag måste börja samla ihop material om mitt Canslit/Norrköpings golden era artikel på momangen! Tills dess!

Temadag hiphop PT II: 8bit mayhem!

Jesse Tugboat- 8-bitars rap-medley
Tracklist:
Jay-Z — Dirt Off Your Shoulders
T.I — What You Know
Chamillionaire — Ridin’
Ludacris — What’s Ya Fantasy
Bonecrusher — Neva Scared
Twista & Kanye — Overnight Celebrity
Ludacris — Move Bitch
Lil’ Jon — Get Low
Kanye — Gold Digger
Temadag hiphop PT I: Konserthajp!

Först ut blir det extra konserthype. Jag har ju faktiskt reda varit på och hajpa denna konsert men de är värt igen. Jag kommer inte vara på plats då det är i sin ordning att fly ut på landet denna helg bort från allt vad krogliv och vad som kommer därtill heter. Men jag rekommenderar starkt att åka till storstan på lördag.Ny låt med video som jag tror gör sig bra med lajvband på en scen nära dig. Nu vet jag faktiskt inte om de följer med ett lajvband. Så skyll inte på mig.
Welcome To The Terrordome from W.A.R. Media on Vimeo.
På spaning efter den tid som flytt!
Fy skäms på mig. Inte ett inlägg sen i fredags och de inlägget var inget att skryta med. Jag som avskyr när bloggare inte är konsekventa och så går jag och sviker själv. I torsdags var jag på Collie Buddz och slirade. Vet inte om jag blev full för att konserten var ganska kass eller om konserten var kass för att jag var ganska full. Ett mellanting skulle jag tro. Mannen från Bermuda har har ju sina låtar men det kändes som att de tyngsta låtarna stressades igenom till förmån för de mer lättsamma radiohitsen som till exempel Mamacita som inte är en av mina favoriter. Nu har man sett honom i alla fall och jag måste säga att i sin helhet mellan bra ( bitvis ) musik, ett lökigt men ljusår mycket fräshare Otten än tidigare ( mitt första besök sen ombyggnad ) och några stadiga järn så var det en bra torsdag för att vara Norrköping. I lördags var det DAS BOOT VOL.5 & det var fullt ös som vanligt. Nu är det bara en gång kvar innan sommaruppehållet och vi är redan igång och bokar. Så vare mä´t. Har mer att dela med mig av men först måste jag skriva minst ett par sidor uppsats.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)