Dålig koll och uppdatering kan man lugnt säga. Jag har varit i Cali i fem dagar nu och är lite mer än hälften inne i vistelsen. Det blir ett reseinlägg som plåster på såren för min dåliga aktivitet.
Vi startade på kungsängen tidigt tisdagmorgon ( Svennetid ) och flög till München där vi bytte vidare mot Chicago. Det kändes som att det gick smidigt med hjälp av sömn, bok & film. Flyget från Chi-town till LA var en mardröm. Trångt, sömnlöst, långt och allmänt träligt men efter 20 restimmar så börjar nog de mesta kännas segt. Jag hamnade bredvid en Irakveteran som precis var på väg hem efterhans andra vända efter 6 månaders "debriefing" på vägen hem.
- Vi måste göra det för att vi inte ska bli knäppa efter vistelsen i Irak. Sa han.
- Funkar det. Frågade jag, halvt skämtsamt.
- Not really! Sa han på dödligt allvar.
Inte läge att dra igång en diskussion angående U.s.a´s legitimitet att invadera Irak tänkte jag och valde annat att småprata om.
Vi kom fram till LAX på kvällskvisten ( LAtid ) och blev skönt nog hämtade av en kompis som bor på plats. En av mina resekamrater hade bokat in oss på The Grafton på The Sunset strip i West Hollywood så vi befann oss omedelbart på klassisk mark. Efter att ha installerat oss på rummet promenerade vi till Baren The Rainbow vilket det homovänliga namnet till trots är legendarisk mark för gamla 80-talsrockare. Vi firade med ett par rejäla jack & cola och spanade slappa människor innan vi drog oss hemåt och skippade rock n roll karaoken. För den här gången. Skriver mer sen.
Ett par minuter in så sitter grabbarna och krökar på The Rainbow. Inte lika Rock n roll nu när man knappt får röka på uteserveringar i stan. Fuckers...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar